manbet手机版英语
manbet手机版英语(pdf)
manbet手机版瑞典
manbet手机版瑞典(pdf)
manbet手机版法国
manbet手机版法语[pdf]
manbet手机版德国
manbet手机版德国(pdf)
manbet手机版西班牙语
manbet手机版西班牙语(pdf)

manbet手机版12月7日

manbet手机版Min kväll med filmenmanbet手机版二十世纪manbet手机版- och andra små genome brott

manbet手机版Om ni hade stött på米格hösten 1979, skulle ni kanske ha haft vissa svårigheter at placera mig, socialt eller till och med nationalitets-mässigt。manbet手机版捷豹var då 24 år伽玛。manbet手机版Mina ansiktsdrag såg japanska ut, men till skillnad från de flesta japanska män som man kunde se i Storbritannien på den tiden hade jag hår ner till axlarna och en slokade mustasch i banditstil。manbet手机版Den accent som var urskiljbar i mitt språk hörde hemma i de södra delarna av England, då och då med inslag av Den redan föråldrade jargongen från hippieperioden。manbet手机版Om vi hade börjat talas vid skulle vi kanske ha diskuterat holländsk totalfotboll ellermanbet手机版鲍勃迪伦manbet手机版senaste album eller kanske det år jag hade ägnat åt att arbeta med hemlösa människor i London。manbet手机版Om倪偃角stallt fragor直到米格Om日本skulle倪kanske直到地中海och哈阿娜特ett晶石av otalighet居屋米格达缺口forklarade att缺口强度偃角satt分钟fot我侦破landet轿车缺口lamnade侦破vid有限元ars桤木att缺口强度存在varit dar pa学期och了强度visste nagot Om japansk沙文主义。

manbet手机版Den hösten anlände jag med en ryggsäck, en gitarr och en bärbar skrivmaskin till Buxton, Norfolk - en liten engelsk by med en gammal kvarn och omgiven av platta åkrar。manbet手机版Jag kom dit för att Jag hade blivit antagen till en doktorandkurs i创意写作vid东安格利亚大学。manbet手机版大学låg halvannan mil boort, i katedralstaden Norwich, men jag hade ingen bil och enda sättet att ta sig fram var med en buss som gick tre gånger om dagen, en på morgonen, en vid lunchtid och en på kvällen。manbet手机版男士捷豹upptäckte snart att det inte innebar några större umbäranden。manbet手机版捷豹behövde sällan infinna mig på universitetet mer än två gånger i veckan。manbet手机版Jag hade hyrt ett朗姆酒i ett litet hus， ägt av en man i trettioårsåldern vars fru just hade lämnat honom。manbet手机版Säkert var huset för hans del fyllt av spåren efter hans krossade drömmar - eller kanske ville han bara undvika mig;manbet手机版I vilket fall som helst kunde det gå dagar utan att jag såg skymten av honom。manbet手机版Efter det frenetiska liv jag levt i London stod jag alltså här inför en tillvaro som var ovanlit lugn och ensam och som skulle göra det möjligt för mig att förvandlas till författare。

manbet手机版米特里拉朗姆酒var faktiskt inte olikt den klassiska författarlyan。manbet手机版Taket sluttade klastrofobiskt - men om jag stod på tå hade jag från米特恩达fönster utsikt över plöjda fält som bredde ut sig på avstånd。manbet手机版Där风扇ett litet bord vars yta uppptogs nästan helt av min skrivmaskin och en läslampa。manbet手机版På golvet låg det istället för säng en stor rektangulär skumgummimadrass som fick mig att svettas i sömnen, också under de bitterkalla Norfolknätterna。

manbet手机版Det var i detta rum som jag noggrant gick igenom de båda noveller som jag hade skrivit under sommaren och undrat om de var bra nog att lägga fram för mina nya kurskamrater。manbet手机版(Vi var sex som skulle gå kursen, det visste jag, och Vi skulle träffas en gång varannan vecka。)manbet手机版Vid den tidpunkten i livet hade jag inte skrivit särskilt mycket litterär prosa, och jag hade kommit in på kursen med hjälp av en radiopjäs som refuserats av BBC。manbet手机版Eftersom jag tidigare hade haft fasta刨på att vid tjugo års ålder bli rockstjärna, var det i själva verket ganska nyligen som jag insett att jag hade litterära雄心勃勃。manbet手机版De båda novellerna som jag nu skärskådade var skrivna i viss panik, som svar på beskedet att jag hade kommit in på universitetskursen。manbet手机版Den ena handlade om en makaber självmordspakt, Den andra om gatuslagsmål i Skottland, där jag vistats en del som socialarbetare。manbet手机版Novellerna var inte särskilt胸罩。manbet手机版Jag påbörjade en annan historia, om en ynling som förgiftar sin katt, en historia som liksom de båda andra utspelade sig i det samtida Storbritannien。manbet手机版男人en kväll下min tredje eller fjärde vecka i det där里拉rummet范恩jag米格西塔och skriva med ny och brinnande glöd om日本长崎，min födelsestad，下de sista dagarna av andra världskriget。

manbet手机版Detta kom som jag borde påpeka ganska överraskande för米格。manbet手机版Idag är det rådande klimatet sådant att en ambitiös ung författare med blandad kulturell bakgrund praktiskt taget instinktivt bör utforska " rötterna " för sitt arbete。manbet手机版男人det var långt ifrån fallet då。manbet手机版Vi befann oss forforfarande några år ifrån den explosion av“multikulturell”litteratur som skulle komma i Storbritannien。manbet手机版萨尔曼·拉什迪var en okänd författare som skrivit en roman, utgången på förlaget。manbet手机版Och om man bett folk namnge den ledande unga romanförfattaren i England på den tiden，骷髅人kanske nämnt Margaret Drabble, bland äldre författare Iris Murdoch, Kingsley Amis，manbet手机版威廉•戈尔丁manbet手机版，安东尼·伯吉斯，约翰·福尔斯。manbet手机版Utlanningar sommanbet手机版Gabriel García Márquezmanbet手机版，米兰·昆德拉·埃勒·博尔赫斯lästes bara av ett fåtal, och deras namn var okända också för trägna läsare。

manbet手机版Sådant var det samtida litterära klimatet när jag var klar med min första japanska historia att jag genast började undra om denna min avvikelse inte borde betraktas som en personlig eftergift， även om jag känt det som om jag hade upptäckt en ny och viktig inriktning。manbet手机版与你在一起återvända直到我的“正常”ämnen。manbet手机版Det var först efter avsevärd tvekan som jag vågade visa upp Det jag skrivit, och jag förblir än idag tacksam mot mina kurskamrater och mina lärare, Malcolm Bradbury och Angela Carter, liksom mot romanförfattaren Paul Bailey - Det årets gästförfattare på universitetet - för att de målmedvetet uppmuntrade mig。manbet手机版我的心是正面的，我的头颅是锋利的förmodligen来自日本的aldrig mer ha skrivit。manbet手机版Som det var återvände jag till mitt rum och skrev och skrev。manbet手机版海拉窝vintern, 1979 - 80 och ett乳罩stycke在pa varen talade缺口praktiskt taget强度地中海nagon安南de ovriga有限元eleverna pa分钟科尔,handlaren我byn dar缺口kopte frukostflingor och lammnjure som缺口levde pa, och分钟flickvan洛娜(idag分钟hustru) som卡尔玛pa besok varannan vecka。manbet手机版Det var inte något välbalanserat liv, men under de där fyra eller fem månaderna lyckades jag färdigställa ena halvan av min första roman，manbet手机版苍白的山景manbet手机版（manbet手机版伯格fjärranmanbet手机版) - som också utspelar sig i长崎下återhämtningsåren efter atombomben。manbet手机版Jag minns att Jag då och då under denna period knåpade med en del idéer till noveller som inte utspelade sig i Japan, bara för att finna att mitt intresse snabbt falnade。

manbet手机版De där månaderna var avgörande för mig, såtillvida att jag troligen aldrig skulle ha blivit författare utan dem。manbet手机版Alltsedan dess har jag ofta blickat tillbaka och undrat vad det var som pågick med mig?manbet手机版Varifrån kom所有denna besynnerliga能源?manbet手机版Min slutsats har blivit att jag just vid den tidpunkten i livet hade kommit in i en angelägen bevarandefas。manbet手机版För att reda ut det måste jag gå lite bakåt i tiden。manbet手机版*Jag kom till England vid fem års ålder i 1960年4月，tillsammans med mina föräldrar och min syster, och vi sllog oss ner i staden Guildford i Surrey, i ett område med välmående villasamhällen ungefär fem mil söder om London。manbet手机版Min far var forskare och oceanograf och skull arbeta för den brittiska regeringen。manbet手机版Den apparat han upppfann är idag förresten en del av Den permanenta utställningen på伦敦科学博物馆。

manbet手机版De fotografier som togs kort efter vår ankomst visar ett England från en svunnen tid。manbet手机版Männen bär V-ringade tröjor och slivers, bilar har forfarande fotsteg och ett reservhjul därbak。manbet手机版披头士，革命的性，学生，“多元文化主义者”，粉丝们hörnet，男人det är svårt att tro att det英格兰vår familj först mötte ens anade det. att träffa på en utlänning från Frankrike eller意大利var nog så märkligt - för att inte tala om någon från日本。

manbet手机版Vår familj bodde på en återvändsgata med tolv hus just där de asfalterade vägarna tog slut och landsbygden började。manbet手机版Det var mindre än fem minuters promenad till traktens bondgård och den väg utmed vilken korna traskade fram och tillbaka mellan fälten。manbet手机版Mjölken levererades med häst och vagn。manbet手机版En vanlig syn som jag lilit minns från min första tid i England var igelkottarna - de söta, taggiga, nattliga varelser som då fanns i överflöd i landet och som överkörda av bilar under natten blivit liggade i morgondaggen, prydligt undanstoppade vid vägkanten i väntan på att samlas upp av renhållningsarbetare。

manbet手机版真主安拉våra grannar gick i kyrkan, och när捷豹lekte med deras barn, lade捷豹märke till att man läste en liten bön före maten。manbet手机版Jag gick i söndagsskola, och det dröjde inte länge förrän Jag sjöng i kyrkokören och vid tio års ålder blev den förste japanske gosskorist och stämfiskal som skådats i Guildford。manbet手机版Jag gick i den lokala skolan - där Jag var det enda icke-engelska barnet, kanske rentav det första i skolans hela historia - och från elva års ålder åkte Jag tåg till mellanstadieskolan i en närliggande stad och delade varje morgon vagn med rader av män i kritstrecksrandig kostym och plommonstop, på väg till sina kontor i London。

manbet手机版Vid det laget var jag väl fostrad när det gällde vad som förväntades av en engelsk medelklasspojke på den tiden。manbet手机版När jag var hemma hos en kamrat visste jag att jag måste resa mig i samma ögonblick som en vuxen kom in i rummet。manbet手机版捷豹lärde米格att捷豹måste be om tillåtelse att lämna边境efter en måltid。manbet手机版Som enda utländska pojke i grannskapet var jag omgiven av ett slags lokal berömmelse。manbet手机版Andra barn visste vem jag var innan jag ens hade träffat dem。manbet手机版Helt främmande vuxna tilltalade米格ibland med namn ute på gatan eller i affären。

manbet手机版Nar缺口ser tillbaka pa窝perioden och明尼苏达州att侦破var mindre tjugo ar的eft slutet pa ett varldskrig dar japanerna偃角varit landets bittra恶魔,基于“增大化现实”技术缺口forbluffad在窝oppenhet och窝instinktiva generositet som丛林var familj我detta vanliga engelska samhalle。manbet手机版Den tillgivenhet，尊敬och nyfiken et som jag än idag känner inför en generation britter som genomlevde andra världskriget och i dess efterdyningar byggde upp en fantastisk ny välfärdsstat härleder sig huvudsakligen från mina personliga erfarenheter under dessa år。

manbet手机版男人hela denna tid levde jag ett annat liv hemma hos mina japanska föräldrar。manbet手机版Hemma gällde andra regler, andra förväntningar, ett annat språk。manbet手机版米娜föräldrar哈德ursprungligen tänkt återvända直到日本efter ett år, kanske två。manbet手机版下våra första elva år i英格兰levde vi faktiskt ständigt医疗刨på att resa tillbaka“nästa år”。manbet手机版Som ett resultat av det förblev mina föräldrars perspektiv besökarens, inte immigrants。manbet手机版De kunde ofta utbyta iakttagelser om De inföddas egendomliga vanor utan att känna skydighet att anpassa sig till dem。manbet手机版Och länge var förutsättningen den att jag skulle återvända Och som vuxen bo i Japan, Och man ansträngde sig för att hålla uppe den japanska sidan av min utbildning。manbet手机版Varje månad kom ett paket från Japan innehållande föregående månads serietidningar, tidskrifter och pedagogiska publikationer, som jag ivright slukade。manbet手机版Dessa paket slutade komma någonstans i mina tonår - kanske efter farfars död - men mina föräldrars berättelser om gamla vänner, släktingar，插曲från livet i Japan bidrog真主安拉till att bevara bilder och intryck。manbet手机版Och dessutom偃角缺口alltid分钟egen uppsattning minnen——forvanansvart漫画Och美妙minnen av米娜远,Och morforaldrar av alsklingsleksaker som缺口lamnat千乏,av侦破traditionella japanska溶血性尿毒综合征dar vi堵塞(som缺口idag菅直人rekonstruera,朗姆酒朗姆酒),av分钟幼儿园,窝narliggande sparvagnshallplatsen,窝ilskna hunden som bodde vid出生,frisoren dar侦破范氏在短距地中海ratt, sarskilt avsedd sma pojkar, framfor窝大spegeln。

manbet手机版Langt innan缺口nagonsin funderat pa att skapa litterara varldar pa prosa bidrog detta直到att狂欢下最小uppvaxt standigt我tanken konstruerade en rikt detaljerad公寓kallad“日本”——在公寓dar狂欢我以前人部落hemma och dar缺口hamtade en del av分钟identitet och手套sjalvfortroende。manbet手机版Det faktum att jag aldrig i fysisk mening återvände直到日本under den tiden gjorde bara min egen vision av landdet mer livfull och personlig。

manbet手机版Och härmed följde alltså behovet av att bevara, att minnas。manbet手机版因为我tjugofemarsaldern borjade缺口inse vissa grundlaggande fakta,落水洞om缺口达aldrig klart uttryckte检波缺口borjade acceptera att“手套”日本kanske egentligen强度motsvarade nagon公寓som缺口kunde na地中海flygplan, att侦破satt att利瓦som米娜foraldrar talade om och som狂欢思维弗兰tidig barndom我stort洞穴偃角upphort下1960 - 70 -取得och, och att侦破日本som范氏我手套陡岬vilket秋天som helst alltid偃角varit en kanslomassig konstruktion,manbet手机版Skapad av ett barn och grundad på明尼苏达人，幻想och spekulation。manbet手机版Och det mest avgörande var kanske att jag med tiden insett dettta mitt日本- denna dyrbara plats som jag vuxit upp med - för varje år som gick bleknade alltmer。

manbet手机版Känslan av att“米特”日本var unikt och samtidigt fruktansvärt bräckligt - något som inte kunde verfieras utifrån - var säkerligen det som drev mig att arbeta i det lilla rummet i诺福克。manbet手机版Det jag gjorde var att nedteckna den världens speciella färger, sedvänjor, etikettsregler, beskriva dess värdighet, tillkortakommanden, allt jag någonsin funderat över innan alltsammans för alltid bleknade ur tanken。manbet手机版Det var min önskan att återuppbygga mitt Japan i fiktionen, att säkerställa Det, så att jag hädanefter skulle kunna peka på en bok och säga:“Ja, där finns mitt Japan, inne i den。manbet手机版*Våren 1983, tre och ett halvt år senare。manbet手机版Lorna och jag var nu i London och bodde i två朗姆酒längst uppe i ett högt，小胡斯som i sin tur stod på en kulle i en av stadens högst belägna delar。manbet手机版Det fanns en tevemast i närheten, och när vi försökte lyssna på skivor på vår skivspelare, invaderades högtalarna med jämna mellanrum av spöklika radioröster。manbet手机版我vardagsrummet粉丝varken soffa eller fåtölj, bara två madrasser på golvet, täckta av kuddar。manbet手机版Det fanns också ett stort bord som jag använde som skrivbord under dagen och där vi åt middag på kvällen。manbet手机版Det var inte någon lyx, men vi trivdes där。manbet手机版Jag hade gett ut min första roman året innan, och Jag hade också skrivit manus till en kortfilm som snart skulle sändas i brittisk teve。

manbet手机版Jag hade en tid varit skäligen stolt över min första roman, men den våren hade en gnagande känsla av otillfredsställelse kommit över mig。manbet手机版问题var följande。manbet手机版闵första罗曼奥赫米特första特维马努斯var alltför利卡。manbet手机版Inte till ämnet men när det gällde stil och förfaringssätt。manbet手机版Ju mer jag granskade min roman, desto mer liknade den ett tevemanus - både直到对话och händelseförlopp。manbet手机版Till en viss gräns hade det ingen betydelse, men min önskan nu var att skriva prosa som kunde fungeramanbet手机版Enbart på boksidanmanbet手机版．manbet手机版Varför skriva en roman om den bara kunde erbjuda ungefär samma upplevelse som man fick när man satte på teven?manbet手机版Hur skulle den skrivna skönlitteraturen ha en chans att mäta sig med filmens och televisionens slagkraft om den inte inte kunde erbjuda något unikt, något som andra gestaltningar inte kunde ge?

manbet手机版Ungefär vid den tidpunkten drabbades jag av ett病毒och låg直到sängs några dagar。manbet手机版Nar侦破varsta var / och缺口强度maste sova希拉tiden, upptackte缺口att侦破通foremal som滞后平淡sangkladerna och som stort米格ett标签我sjalva verket var ett范例av forsta delen av马塞尔·普鲁斯特manbet手机版追忆往事manbet手机版(som titeln då översattes)，manbet手机版På spaning efter den tid som flyttmanbet手机版．manbet手机版Där låg den, och jag började läsa。manbet手机版Kanske inverkade手套ännu febriga tillstånd, men jag blev totalt uppslukad av inledningen och avsnitten om Combray。manbet手机版捷豹läste dem om och om igen。manbet手机版Alldeles bortsett från hur vackert det var blev jag upppfylld av hur Proust fiick en episotleda till nästa。manbet手机版Händelser och scener följde inte det vanliga kravet på kronologisk ordning eller linjär处理。manbet手机版Istället tycktes ovidkommande associationer eller minnets nyckfullhet få handlingen att leda från den ena episoden till den andra。manbet手机版idbland fann jag mig undra varför två till synes obesläktade moment hade placerats sida vid sida i berättarens tankar?manbet手机版Jag kunde plötsligt se för mig ett friare och mer spännande sätt att komponera min andra roman, en metod som kunde erbjuda rikhaltiga boksidor och samtidigt spegla inre förlopp som var omöjliga att fånga på någon filmduk。manbet手机版Om jag kunde förflytta mig från en episoet till nästa i med berättarens tankeassociationer och flyende minnesota, skulle jag kunna skriva ungefär så som en abstrakt målare valde att placera former och färger på en duk。 Jag skulle kunna förlägga en scen från två dagar tillbaka bredvid en som gick tjugo år bakåt i tiden och be läsaren fundera på förhållandet mellan dessa båda. På det viset skulle jag kunna antyda de många lager av självbedrägeri och förnekelse som dolde varje människas utblick över det egna jaget och det förflutna.*Mars 1988. Jag var 33 år gammal. Vi hade nu en soffa och jag låg i den och lyssnade på ett Tom Waits-album. Året före hade Lorna och jag köpt ett eget hus i en mindre fashionabel men trivsam del av södra London, och i det här huset hade jag för första gången ett eget arbetsrum. Det var litet och det fanns ingen dörr, men jag var lycklig över att kunna sprida ut mina papper och inte behöva städa undan dem vid dagens slut. Och i det arbetsrummet hade jag just avslutat min tredje roman – det trodde jag i alla fall. Det var min första som inte utspelade sig i Japan – och mitt personliga Japan hade blivit mindre bräckligt genom att jag skrivit de båda tidigare romanerna.

manbet手机版我själva verket var min nya bok, som skulle hetamanbet手机版《余日》manbet手机版（manbet手机版Återstoden av daenmanbet手机版)，直到synes极端恩格尔斯克I sin framtoning - även om den inte stämde在på det sätt som många brittiska författare av den äldre generationen skrev, hoppades捷豹。manbet手机版Som många av dem gjorde ville jag inte förutsätta att mina läsare真主安拉var engelsmän, med infödd kännedom om engelska nyanser och intressen。manbet手机版网站författare萨勒曼·拉什迪之父v·s·奈保尔之父väg för国际之父utåtblickande英国文学之父anspråk på英国文学之父。manbet手机版Deras författarskap var i vidaste bemärkelse postkolonialt。manbet手机版Jag ville liksom de skriva "国际" fiktion som lätt kunde korsa kulturella och lingvistiska gränser också när berättelsen utspelade sig i det som föreföll vara en synnerligen engelsk värld。manbet手机版Min版av英格兰骷髅瓦拉ett slags mytisk sådan, vars konredan fanslevande i föreställningsvärlden hos människor världen över, däribland de som aldrig hade besökt landdet。

manbet手机版窝berattelse缺口只是偃角avslutat handlade om en engelsk巴特勒som alltfor发送我livet ins att汉har levt地中海恶魔varderingar, att汉har agnat新浪basta ar在att tjana nazistsympatisor, att汉基因组att undvika侦破moraliska och politiska ansvaret sitt丽芙·我nagon djupare男人har slosat圆粒金刚石检波och强度支撑依据:att汉族我罪iver att bli窝fullandade tjanaren har forbjudit团体att alska埃勒att bli alskad av窝安达kvinna汉bryr团体“唵”。

manbet手机版捷格哈德läst igenom manuscript riptet flera gånger och varit hyggligt nöjd。manbet手机版Ändå球迷en gnagande känsla av att någonting fattades。

manbet手机版Som jag sa låg jag alltså en kväll på soffan i vårt hus och lyssnade på Tom Waits。manbet手机版Och Tom Waits började sjunga en låt som hette“Ruby’s Arms”。manbet手机版Några av er känner kanske till den (jag funderade nästan på att sjunga den för er här, men jag har ändrat mig)。manbet手机版Det är en ballad om en man, kanske en soldier, som lämnar sin älskade sovande i sängen。manbet手机版Det är tidigt på morgonen, han går nerför vägen och stiger ombord på ett tåg。manbet手机版ingentin ovanlit i det. Men låten framförs med rösten hos en butter amerikansk vagabond som är totalt ovan vid att visa djupare känslor。manbet手机版Och det kommer ett ögonblick mitt i låten när sångaren berättar att hans hjärta är krossat。manbet手机版Ögonblicket är nästan outhärdligt gripande, och det beror på spänningen mellan känslan I sig och det enorma motstånd som upppenbarligen övervunnits för att mannen skulle förmå sig att visa den。manbet手机版Tom Waits sjunger orden på ett kathartiskt storslaget sätt, och man anar hur en livstid av tuff- kile -stoiskhet raseras inför den överväldigande sorgen。

manbet手机版Medan jag lysnade på Tom Waits insåg jag vad jag måste göra。manbet手机版捷豹哈德någon gång oreflekterat bestämt米格för att min engelske巴特勒骷髅upprätthålla sitt emotionella försvar, att han骷髅lyckas gömma sig bakom det, för sig själv och för läsaren, utan att skvikta。manbet手机版Nu insåg jag att jag måste ompröva det beslutet。manbet手机版Låta det brista, bara ett enda ögonblick, mot slutet av berättelsen, ett ögonblick som jag noggrant måste välja ut。manbet手机版Jag var tvungen att låta hans rustning krackelera。manbet手机版捷豹måste låta en stor och tragisk längtan få skymta fram under den。

manbet手机版Här borde jag inflika att jag vid ett antal andra tillfällen fått avgörande inspiration genom att lysna på sångares röster。manbet手机版Då tänker jag inte i första手på orden som framförs utan mer på själva sjungandet。manbet手机版Som vi vet är den mänskliga rösten kapabel att genom sången uttrycka en ofattbart komplex blning av känslor。manbet手机版årens lopp har valda aspekter av mitt skrivander påverkats av bland andra Bob Dylan, Nina Simone, Emmylou Harris, Ray Charles, Bruce Springsteen, Gillian Welch och min vän och samarbetspartner Stacey Kent。manbet手机版Jag har uppfattat något i deras röster och sagt mig:“啊哈，只是det, precis så。manbet手机版Det är Det jag måste fånga i den här场景。manbet手机版Nagot som闲逛valdigt奈良侦破。”局长ar侦破en kansla som缺口强度菅直人satta奥德pa,男人sa芬兰人窝dar,我sangarens罗斯特,ochνhar缺口fatt Nagot att strava非常贴切。manbet手机版*我十月1999年blev jag inbjuden av den tyyske poeten Christoph Heubner som företrädde国际奥斯维辛委员会att under några dagar besöka det forna koncentrationslägret。manbet手机版Jag inkvarterades på奥斯维辛青年会议中心vid vägen mellan det första Auschwitzlägret och dödslägret比克瑙några千米längre波特。manbet手机版Jag visades侏儒på dessa platser och fick ett informellt möte med tre överlevare。 Jag kände att jag åtminstone geografiskt hade kommit nära centrum för de mörka krafter i vars skugga min generation hade vuxit upp. En regnig eftermiddag stod jag inför resterna av gaskamrarna – som nu var egendomligt åsidosatta och vanskötta – ruiner som lämnats åt sitt öde efter det att tyskarna sprängt sönder dem och gett sig av, på flykt undan Röda armén.

manbet手机版Här låg nu dessa spilror, exponerade för det bistra polska klimatet och för varje år som gick alltmer förfallna。manbet手机版Min värd talade om进退两难。manbet手机版Borde dessa ruiner skyddas?manbet手机版Borde man bygga有机玻璃库珀över dem för att bevara dem för kommande generationer?manbet手机版Eller borde man låta dem ruttna ner, långsamt och på naturlig väg。manbet手机版Det tycktes mig vara en mäktig metfor för ett större困境。manbet手机版胡尔头骨sådana minnen kunna bevaras?manbet手机版Skulle glaskupolerna förvandla dessa ondskans och lidandets relikter till tama museiföremål?manbet手机版Vad bör vi välja att minnas?manbet手机版När är det bättre att glömma och gå vidare?

manbet手机版美洲虎var 44 år伽玛。manbet手机版Fram till dess hade jag ansett andra världskriget med dess fasor och triumfer vara något som tillhörde mina föräldrars代。manbet手机版Men nu sllog det mig att många som hade bevittnat dessa enorma händelser på nära håll inom kort inte längre skulle finnas kvar。manbet手机版Och vad skulle då hända?manbet手机版Skulle tvånget att minnas flyttas över直到min egen一代?manbet手机版Vi hade inte upplevt krigsåren, men Vi hade åtminstone vuxit upp med föräldrar vars liv outplånligt格式av dem。manbet手机版Hade jag nu som erkänd författare en plikt som jag dittil varit omedveten om?manbet手机版En plikt att så gott jag kunde förmedla dessa minnen och lärdomar från vår föräldrageneration till den som kom efter vår gen?

manbet手机版Strax efter det talade jag inför en publik i Tokyo, och en frågeställare undrade som bruklit vad jag skulle arbeta med därnäst。manbet手机版Mer specifikt påpekade frågeställaren att mina böcker ofta hade handlat om individer som基因组perioder av stora sociala och politiska förändringar och som sedan såg tillbaka på sina liv och kämpade för att komma till rätta med sina mörkare och Mer skamsna minnen。manbet手机版Skulle mina framtida böcker också i fortsättningen omfatta liknande frågor, undrade hon?

manbet手机版Jag fann mig ge ett helt oförberett svar。manbet手机版Ja, sa jag, jag hade ofta skrivit om personer som kämpat mellan att glömma och att minnas。manbet手机版男子det jag verkligen ville göra i framtiden var att skriva en berättelse om hur en nation eller ett samhälle tvingades möta den sortens frågor。manbet手机版Kan en nation minnas och glömma på ungefär samma sätt som en individ?manbet手机版Eller finns det viktiga skillnader?manbet手机版人类在世界上是怎样的?manbet手机版Var finns de?manbet手机版你的形式是什么?manbet手机版芬兰人det tillfällen då glömskan är enda sättet att sätta punkt för våldsamma perioder eller hindra ett samhälle från att sönderfalla i kaos eller krig?manbet手机版Kan å andra sidan stabila, fria nationer byggas på resterna av medveten glömska och erad rättvisa? Jag hörde mig säga till frågeställaren att jag ville hitta ett sätt att skriva om sådana saker men att jag för ögonblicket tyvärr inte visste hur det skulle gå till.*En kväll i början av 2001 började Lorna och jag se en film från 1934 av Howard Hawks,manbet手机版二十世纪manbet手机版（manbet手机版Primadonnamanbet手机版)， på视频;manbet手机版vi satt i det mörknande vardagsrummet i vårt hus i norra London, där vi nu bodde。manbet手机版Filmtiteln anspelade som vi snart upptäckte inte på det århundrade vi just hade lagt bakom oss utan på ett berömt lyxtåg som på den tiden trafikerade sträckan mellan New York och Chicago。manbet手机版Som en del av er säkert vet är filmen en rapp komedi Som till största delen utspelar sig på tåget och Som handlar om en Broadwayproducent Som alltmer desperat försöker hindra sin ledande skådespelerska att fara till Hollywood och bli filmstjärna。manbet手机版Filmen är upppbyggd kring John Barrymore, en av sintids betydande skådespelare, som här gör en stor komisk prestation。manbet手机版Hans ansiktsuttryck och gester, ja, nästan varenda replik han uttalar varvas med ironi, motsägelser och怪诞的hos en man som drunknar i egocentricitet och självdramatisering。manbet手机版Det är på många sätt en brilliant uppvisning。manbet手机版男人都是男人，都是男人。manbet手机版Det förbryllade mig först。manbet手机版Jag brukade gililla Barrymore och Jag var en stor beundrare av Howard Hawks andra filmer från denna period - som till exempelmanbet手机版他的女朋友星期五manbet手机版（manbet手机版潜水器，潜水器manbet手机版)哟manbet手机版只有天使有翅膀manbet手机版（manbet手机版结束änglar哈尔醋manbet手机版)．manbet手机版男人när vi hunnit ungefär en timme in i filmen, slogs jag av en tanke som var både självklar och frapperande。manbet手机版Skälet直到att jag så ofta förblev ointresserad av många livfulla och otvetydigt övertygande格式stalter i romaner, filmer och pjäser var ju att de helt enkelt inte lyckades knyta an till de övriga gestalterna på ett intressant mänskligt plan。manbet手机版Och genast kom då nästa tanke när det gällde mitt eget arbete: Tänk om jag slutade oroa mig över romangestalterna Och istället koncentrerade mig på关系者?

manbet手机版Medan tåget skramlade längre västerut och John Barrymore blev alltmer hysterisk, tänkte jag på E.M. Forsters berömda distinktion mellan tredimensionella och tvådimensionella personer。manbet手机版En格式塔i En roman blr tredimensionell i kraft av att han eller hon " överraskar oss på ett övertygande sätt "。manbet手机版Det var på Det viset som person blev " komplett "。manbet手机版男人，undrade jag nu, vad hände om en格式塔var tredimensionell medan ingen av hans eller hennes relationer var det?manbet手机版På ett annat ställe i samma föreläsningsserie hade Forster använt sig av en komisk bild som innebar att han med en pincett höll upp handlingen i en roman, som en slingrande mask, och undersökte den i sken av lampan。manbet手机版Skulle inte jag kunna utföra en liknande övning och i ljuset hålla upp de olika relationer som genome korsar en roman?manbet手机版Skulle jag kunna göra detta i mitt eget arbete - med berättelser som jag redan skrivit och sådana som jag planerade?manbet手机版捷豹头骨直到典范昆纳skärskåda关系梅兰导师och elev。manbet手机版Säger det något insktsfullt och nytt?manbet手机版Eller blr detta en trött stereotyp nu när jag stirrar på den, identisk med sådana som återfinns i hundratals mediokra berättelser? Eller ta förhållandet mellan två rivaliserande vänner: är det dynamiskt? Har det en emotionell efterklang? Utvecklas det? Förvånar det på ett övertygande sätt? Är det tredimensionellt? Jag tyckte mig plötsligt förstå bättre varför olika aspekter av mitt arbete tidigare misslyckats, trots att jag tagit till desperata åtgärder. Medan jag fortsatte stirra på John Barrymore föddes tanken hos mig att alla goda berättelser, oavsett hur radikala eller traditionella de var, måste innehålla relationer som är viktiga för oss, som berör oss, roar oss, retar oss, förvånar oss. Om jag lyssnade mer på relationer skulle kanske mina romangestalter ta hand om sig själva i framtiden.

manbet手机版Det slår mig när jag säger detta att jag kanske framhåller något här som alltid varit upppenbart för er。manbet手机版男人det enda jag kan säga är att det var en idé som kom förvånansvärt sent till mig i mitt liv som författare, och jag ser det nu som en vändpunkt, jämförbar med de övriga som jag idag har beskrivit för er。manbet手机版Från och med den dagen började jag bygga upp mina berättelser på ett annorlunda sätt。manbet手机版När捷豹直到罗马人的典范manbet手机版别让我走manbet手机版Satte jag redan från början igång att tänka på den centrala relationen mellan tre personer, och轿strålade de övriga relationerna ut från den。manbet手机版*Så är det med vändpunkter i en författares karriär - kanske i många olika slags karriärer。manbet手机版电讯管理局处理电话små， omärkliga ögonblick。manbet手机版De ger tysta, privata gnistor av upppenbarelse。manbet手机版De kommer inte ofta, och när De gör det， är det mestadels utan buller och bång och utan bekräftelse från mentor eller kolleger。manbet手机版De måste ofta tävla om uppmärksamheten med mer högljudda och till synes mer angelägna krav。manbet手机版Det som avslöjas kan ibland gå stick i stäv mot rådande visdom。manbet手机版男人när sådana ögonblick inträffar är det viktigt att känna igen dem för vad de står för。manbet手机版Annars halkar de en ur händerna。

manbet手机版Jag har här私人侦探，för i grunden är私人侦探。manbet手机版En person som skriver i ett tyst rum och som försöker knyta an till annan person, som läser i ett annat tyst eller kanske inte så tyst rum。manbet手机版Berättelser kan roa, ibland lära ut eller framhålla en åsikt。manbet手机版男人det viktiga för mig är att de förmedlar känslor。manbet手机版Att de hänvisar till det som vi som mänskliga varelser delar över gränser och skiljelinjer。manbet手机版Det finns stora, glamorösa industrier omkring berättelser, bokindustrin，电影工业，电视工业，teaterindustrin。manbet手机版男人när allt kommer omkring handlar berättelser om en person som säger till en annan: Så här känns det för mig。manbet手机版Kan du förstå vad jag säger?manbet手机版Känns det så här också för dig?manbet手机版*Så kommer vi till nuet。manbet手机版Jag vaknade nyligen med inkten att Jag i en del år levt i en bubbla。 Att jag hade undgått att lägga märke till frustreringen och oron hos många människor omkring mig. Jag insåg att min värld – en civiliserad, stimulerande plats fylld av ironiska, frisinnade människor – i själva verket var mindre än vad jag någonsin föreställt mig. 2016, ett år med förvånande – och för mig deprimerande – politiska händelser i Europa och i Amerika, och med vedervärdiga terrordåd över hela världen, har tvingat mig att erkänna att de framsteg som verkat omöjliga att hejda inom liberal-humanistiska värden och som jag alltsedan barndomen har tagit för självklara mycket väl kan ha varit en illusion.

manbet手机版捷豹tillhör en generation med benägenhet för乐观，och varför inte?manbet手机版Vi har sett våra föregångare framgångsrikt förvandla Europa från en plats med totalitära reger, folkmord och historiskt sett exempellösa bloobad till en mycket avundsvärd region av liberala democrratier som lever i praktiskt taget gränslös vänskap。manbet手机版Vi har sett de gamla koloniala imperierna vittra sönder världen över tillsammans med de förkastliga förutsättningar som underbyggde dem。manbet手机版Vi har set betydande framsteg inom feminism, gayrättigheter och striderna på olika fronter mot racism。manbet手机版Vi har vuxit up mot bakgrund av den stora konflikten - ideologisk och militär - mellan kapitalismen och kommunismen och bevittnat det många av oss trodde var ett lycklit avslut。

manbet手机版男人när男人怒瑟蒂尔巴卡framstår tiden轿车柏林穆伦秋天som恩时期av självbelåtenhet, av förlorade chanser。manbet手机版En enorm ojämlikhet - när det gäller rikedomar och möjligheter - har tillåtits växa fram nationer emellan och inom nationer。manbet手机版强度minst har窝katastrofala invasionen av伊拉克的2003 och窝兰加perioden av atstramningar som alagts vanliga manniskor som en foljd av窝skandalosa finanskraschen 2008 oss堡直到ett拉赫dar ultra-konservativa卡夫och nationalistiska stromningar培育ut团体。我Rasismen密不可分traditionella前哟我密不可分moderniserade och mer marknadsinriktade版本ar aterigen pa uppgang och ror团体在瓦拉civiliserade短吻鳄som ett begravt怪物pa游民攻击力vakna。manbet手机版För ögonblicket tycks vi sakna progressiva煽动与革命。manbet手机版Istället分裂vi till och med i de rika västliga民主国家i竞争对手läger, där vi苦特konkurrerar om markt och resser。

manbet手机版Och runt hörnet - eller har vi redan rundat detta hörn?manbet手机版- ligger de utmaningar som ställs av häpnadsväckande genome brott inom vetenskap, teknologi och medicin。manbet手机版尼亚genorienterade技术学家- som till exempel genmanipulering med hjälp av CRISPR - och framgångar inom artificiell intelligens och robotteknik kommer att erbjuda förbluffande fördelar när det gäller att rädda liv men kan även riskera att skapa grymma meritokratier som liknar apartheid och massiv arbetslöshet, också inom den nuvarande professionella eliten。

manbet手机版Så här står jag nu, en man i sextioårsåldern, och gnuggar mig i ögonen och försöker urskilja konturerna därute i dimman av denna värld som jag inte förrän igår ens anade att den existerade。manbet手机版Kan jag, en trött författare ur en intellektuellt trött generation nu finna energi att betrakta denna obekanta plats?manbet手机版哈尔贾格någonting kvar som skulle kunna hjälpa mig att tillhandahålla perspektiv, att inför de argument, strider och krig som kommer att följa när samhällen kämpar för att anpassa sig till enorma förändringar tillföra en emotionell dimension?

manbet手机版捷豹måste gå vidare och göra så gott捷豹kan。manbet手机版För jag tror forforfarande att litteraturen är viktig och att den kommer att vara än viktigare när vi korsar denna besvärliga terräng。manbet手机版男人jag hoppas på att de yngre generationerna ska inspirera och leda oss。manbet手机版Detta är deras tid, och de kommer att ha den nödvändiga kunskap och instinct som jag saknar。manbet手机版我böckernas, filmens, tevens och teaterns världar ser jag idag djärva, spännande talanger: kvinnor och män I fyrtio-， trettio- och tjugoårsåldern。manbet手机版Så捷豹är乐观主义者。manbet手机版Varför skulle jag inte vara det?

manbet手机版男人låt米格荡妇med en vädjan - min Nobelvädjan, om ni så vill!manbet手机版侦破ar svart att本文在冥界varld直到ratta,男人lat oss atminstone短歌pa户珥vi菅直人bearbeta vart eget里拉角av窝,detta litteraturens角,dar vi激光,skriver, publicerar, rekommenderar, kritiserar och belonar薄满乐。manbet手机版Om vi ska spela en viktig roll i denna osäkra framtid, Om vi ska kunna utvinna det bästa av dagens och morgondagens författare, tror jag att vi måste didifiera oss mer。manbet手机版Och jag menar att vi ska göra detta i två betydelser。

manbet手机版För det första måste vi vidga vår gemensamma litterära värld så att den kan inkludera många fler röster bortom den trygga zon där eliten av våra världskulturer dominerar。manbet手机版Vi måste leta mer energiskt för att upptäcka ädelstenarna i det som idag ännu är okända litterära kul, oavsett om författarna bor i avlägsna länder eller inom våra egna samhällen。manbet手机版För det andra måste vi vara mycket noga med atinte alltför smaleller konservativt definiera vad som utgör神文学家。manbet手机版Nästa代kommer att visa upp真主安拉möjliga nya, ibland förbryllande sätt att berätta viktiga och underbara历史学家。manbet手机版Vi måste öppna våra sinnen för dem, särskilt när det gäller genre och form, så att Vi kan uppmuntra och föra fram de bästa av dem。manbet手机版I en tid av farligt växande motsättningar måste vi lysna。manbet手机版Gott författarskap och god läsning kommer att rasera murar。manbet手机版Vi kommer kanske直到och med att hitta nya idéer, nya mänskliga幻视者som Vi kan samlas kring。

manbet手机版直到瑞典学院，直到诺贝尔奖，直到det Svenska folket som genom åren har gjort Nobelpriset Till en strålande symbol för det goda som vi människor strävar efter, framför jag mitt tack。

manbet手机版Översättning: Rose-Marie Nielsen

manbet手机版版权所有©诺贝尔基金会2017