manbet手机版法国
manbet手机版德国
manbet手机版瑞典

manbet手机版Utdrag你manbet手机版万念utan颂歌

manbet手机版(Sid. 108 och 195-197)

manbet手机版胡乌德萨肯市är总院är总院på något vis, för总院på något总院så总院på något总院lärde米格，奥汉辛总院tillägnat sig denna visdom i arbetslägret。manbet手机版Det under真主安拉förhållanden främsta och viktigaste var att tvätta sig (parallella rader av hoar framför järnrör med hål i, under bar himmel i den del av lägret som vette mot landsvägen)。manbet手机版Lika betydelsefullt var侦破att delade upp ransonen——vare团体菲克人nagon埃勒ej - pa ett sparsamt粘度Brodet maste,户珥strangt vi的var tvungna att ga tillratta地中海oss sjalva, racka直到青年熟练的技艺kaffe,是的,在一点到地中海och直到middagsrasten——棉兰vi obevekligt vakade vara tankar, och framfor allt夹头,som vandrade年检fickan;manbet手机版Det var så och bara så vi kunde undvika直到豁免den pinsamma tanken att vi inte hade något att äta。manbet手机版Att de föremål i vår garderob som jag hittills trott vara näsdukar var fotlappar;manbet手机版Att den enda säkra platsen I ledet under apellen eller marsch var I mitten;manbet手机版阿特曼特恩斯när soppan delades ut颅骨försöka hamna långt fram utan snarare långt bak, så Att man kom fram när de troligtvis hade hunnit till botten av grytan och därmed till den tjockaste delen av soppan;manbet手机版一个人能把他的腿扭成一团，直到他的腿扭成一团använda直到刀;manbet手机版allt detta och många andra nödvändiga kunskaper om fånglivet fick jag lära mig av Bandi Citrom och jag såg直到själv försöka tillämpa dem。

manbet手机版/ - /

manbet手机版Först verkade han enning osäker。manbet手机版Det var egentligen först nu - påpekade han - som " ohyggligheterna verkligen började uppdagas "， och han tillade att " världen än så länge står oförstående inför frågan: hur kunde allt detta överhuvudtaget hända " ?manbet手机版Jag sa ingting och då vände han sig helt mot mig och undrade plötsligt:“Skulle inte du, min pojke, vilja redogöra för dina upplevelser?”manbet手机版捷豹轻捷车förvånad och svarade att så hemskt mycket av intte kunna捷豹轻捷车berätta för honom。manbet手机版Då log han lite och sa:“Inte för mig: för världen。”manbet手机版Varpå jag， ännu mer förvånad, förhörde米格:“男人berätta om vad?manbet手机版" Om lägrens helvete "， svarade han, varvid jag framhöll att det kunde jag inte säga någonting all Om eftersom jag inte kände till helvetet och inte en skulerkunna föreställa mig det。Men han menade att det bara var en liknelse: " Måste vi inte "， frågade han， " föreställa oss koncentrationslägren som ett helvete?manbet手机版“我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹，我的捷豹。manbet手机版“男人om du ändå骷髅göra det?”manbet手机版" envisades han, och efter ytterligare några cirklar svarade jag: " Då骷髅jag föreställa mig det som ett ställe där man inte kan ha tråkigt ";manbet手机版男子- tillade jag - i koncentrationslägren昆德曼det，直到奥斯维辛-在vissa förutsättningar, förstås。 Då teg han lite och sedan frågade han, fast nästan lite mot sin vilja, tyckte jag: “Och vad förklarar du det med?” och efter lite funderande kom jag på: “Med tiden.” “Hurså med tiden?” “Med att tiden hjälper till.” “Hjälper till…? med vad?” “Med allt” – och jag försökte förklara för honom hur mycket annorlunda det är att anlända till en kanske inte precis praktfull men i stort sett acceptabel, ren och prydlig station där allting klarnar för oss bara så småningom, stegvis, i tidsföljd. När vi har klarat av ett steg och lämnat det bakom oss kommer genast nästa. När vi sedan har fått veta allting har vi också förstått allting. Och medan man skaffar sig insikt om allt förblir man inte sysslolös: man utför sina nya uppgifter, lever, handlar, rör sig, uppfyller varje nytt krav för varje nytt steg. Men om den här tidsföljden inte fanns och hela insikten drabbade oss med en gång där på ort och ställe är det möjligt att varken vårt huvud eller vårt hjärta skulle orka med det – så försökte jag någorlunda åskådliggöra det för honom, varvid han fiskade upp en trasig ask ur fickan och bjöd mig också av de skrynkliga cigarretterna, fast jag avböjde, och efter två djupa bloss stödde han armbågarna mot knäna och med överkroppen framåtlutad, utan att se på mig sa han med en på något vis lite klanglös, dov röst: “Jag förstår.” “Å andra sidan”, fortsatte jag, “är felet, nackdelen skulle man kunna säga, med det att man också måste fördriva tiden. Jag träffade till exempel fångar” – berättade jag för honom – “som hade varit – eller rättare sagt fortfarande var – i koncentrationsläger i fyra, sex eller kanske tolv år.” Nu var ju dessa människor tvungna att på något vis fördriva alla de här fyra, sex eller tolv åren, det vill säga i det senare fallet tolv gånger trehundrasextiofem dagar, alltså tolv gånger trehundrasextiofem gånger tjugofyra gånger… och så vidare, varje sekund, varje minut, timme, dag: det vill säga hela denna tid. Men å andra sidan – funderade jag vidare – var det kanske just det som hjälpte dem också, för om all denna tolvfaldiga tid tagen trehundrasextiofem gånger, tjugofyra gånger, sextio gånger och sextio gånger igen hade fallit över dem plötsligt, i ett enda slag, skulle de säkerligen inte heller ha uthärdat det – som de faktiskt gjorde – varken med kroppen eller med hjärnan. Och eftersom han teg tillade jag: “Ungefär så måste man alltså föreställa sig det.” Då sa han, i samma ställning som förut, fast i stället för cigarretten som han hade kastat under tiden höll han nu ansiktet i bägge händerna och det var kanske det som gjorde hans röst ännu mer dämpad, ännu mer kvävd: “Nej, det kan man inte föreställa sig” – och det insåg jag för min del också. Jag tänkte: då är det därför, tydligen, som de hellre kallar det för helvete.

manbet手机版Utdrag你manbet手机版万念utan颂歌
manbet手机版Ungerska originalets标题:manbet手机版Sorstalansag
manbet手机版Översättning av玛丽亚·奥特曼
manbet手机版版权所有©Imre Kertész 1985
manbet手机版版权所有©Norstedts Förlag, 1998
manbet手机版ISBN 91-7297-553-9

manbet手机版Övriga titlar som芬兰人översatta直到斯文卡är:manbet手机版卡迪什för ett ofött谷仓manbet手机版(Norstedt, 1996),manbet手机版Fiaskomanbet手机版(Norstedt, 2000),manbet手机版Galardagbokmanbet手机版och (Norstedt, 2002)manbet手机版Protokollenmanbet手机版(结算。manbet手机版医学Péter Esterházy, Norstedt, 2002)。